Make your own free website on Tripod.com

Lasse syns bland skurkar,
helgon och vanligt folk

Förra året spelade han på en av Hultsfredsfestivalens mindre scener och övernattade i tält. I år ställer sig Linköpingssonen Lasse Winnerbäck på festivalens största scen i sällskap av Stefan Sundström, Johan Johansson, Karin
Renberg och Kjell Höglund.

"Bland skurkar, helgon och vanligt folk" kallar de sig, gänget som gör en sommarturné ihop mest av praktiska skäl.

-- Dels ligger vi på samma bokningsbolag allihop, dels brukar det vara ganska svårt att boka artister på sommaren för alla vill vara lediga och alla vill spela på alla roliga festivaler. Och så är vi lite struliga också.

-- Så de tyckte att det var smidigt att köra ihop oss i ett paket, säger Lasse Winnerbäck mellan tuggorna på en äggsmörgås.

Vi sitter på ett kafé på Hornsgatan i Stockholm. Det är skolavslutningsvecka så med jämna mellanrum kör tutande flakbilar med skrålande studenter förbi.

-- Men från början så var det nog Stefan och jag som talade om att göra en turné ihop. Vi flummade ut rejält när vi pratade om det i vintras, skrattar han.

-- "Och så åker vi i bussar liksom, med kastruller hängande utanför, så det blir som en riktig hippiebuss, som det var förr. . ."

Han kurar med axlarna och håller händerna i knät när han pratar. Kepsen bakochfram och en snus under läppen. Några år i musikbranschen i Stockholm och 14 000 sålda exemplar av senaste plattan "Med solen i ögonen" har inte förvandlat Lasse Winnerbäck till någon glammig popdiva.

Är du skurk, helgon eller vanligt folk?

-- Jag är väl vanligt folk i förhållande till de andra, skrattar han.

-- Men jag vet inte riktigt. Jag har haft lite problem med det där namnet, det är så långt. Men det kommer från en låt med Kjell Höglund som är helt fantastisk.

Förra året spelade Lasse på en av Hultsfredsfestivalen mindre scener. En kanonspelning, tycker han själv.

-- Det var lite som att spela i Linköping. Det var nog mycket folk därifrån. Men det känns som om folk jämt är så snälla när de kommer och kollar på mig. Som om de vill så väl.

-- Många kan texterna väldigt bra också, till och med till demolåtar, som man inte vill att de ska kunna.

I år är det Hawaiiscenen som gäller, festivalens största. Det kommer att bli låtar av alla medlemmarna i "Bland skurkar, helgon och vanligt folk" och alla spelar med alla tillsammans med ett sju man starkt kompband. Efter Hultsfred följer spelningar i Västervik, på Falkenbergsfestivalen, Storsjöyran och Vattenfestivalen.

Är du en festivalmänniska?

-- Njae, men jag har nog varit det. Jag är nog lite för gammal. 23 år är visserligen inte för gammalt för festival, men det känns så eftersom det brukar vara väldigt mycket yngre folk.

Men du har bott i tält och gjort hela den grejen?

-- Jodå, jag bodde faktiskt i tält förra året. Jag skulle bott i en stuga som skivbolaget hade, men jag glömde bort att jag skulle träffa en kille därifrån klockan sex, så jag fick ragga upp ett tält.

-- I år ska jag försöka hitta den där stugan.

Äggsmörgåsen är uppäten och jag och fotografen Mia går för att hämta kaffe, medan Lasse får fundera ut hur hans egen personliga Lasse-festival skulle se ut. Lite udda, ska det visa sig.

-- Jag skulle ha en hårdrocksscen, med svenska Backyard Babies, The Dogs Amour, fastän de inte finns längre, och Wild Hearts. Och så ska det sluta med Guns n'Roses. Med originalmedlemmar vore häftigast.

Sen radar han upp namn som Ani DiFranco och Ardis till en tjejscen och Dylan och Cohen till en killscen.

Strax måste vi bryta upp. Lasse ska tillbaka till studion där han är i full gång med att spela in en ny skiva, som ska släppas någon gång i höst.

-- Den blir lite enklare än det jag gjort tidigare. Jag har slutat försöka briljera med ord: "Titta hur snyggt det här sades" liksom. Och så är det färre ackord och rakare låtar.

Efterhängsna som vi är hänger vi på tillbaka till studion för att få tjuvlyssna lite på det nya materialet. Vi får höra "Hugger i sten", en lugn kärlekssång med hammondorgel och körsång av
Sara Isaksson. Det låter varmt och vackert. Rakare och enklare? Kanske.
Men fortfarande väldigt mycket Lasse Winnerbäck.

Artikel ur Corren torsdagen 18/6

 

Lasse om:

Stefan Sundström "Otroligt snäll. Han är en sån person som tar över rummet, som märks mest. Väldigt rolig, jag skrattar nästan hela tiden med honom. Sen är ju vi lite konkurrenter också. Han känner nog att det börjar gå lite väl bra för mig. . . Men det är roligt också, han är ingen tävlingsmänniska direkt."

Johan Johansson "Vi har jobbat otroligt mycket ihop, så vi känner varann rätt bra. Han har väldigt tråkig humor. Han gillar riktigt dåliga låtar, det tycker han är kul att ha på i bussen. Jag tycker att det är roligt i en låt, men han bränner CD-skivor med hysteriska, hemska tyska låtar, som han köpt på singel för en krona styck."

 Kjell Höglund "Han är verkligen galen. Helt underbar. Man lär sig honom inte riktigt. Ibland börjar han hoppa bara, väldigt spontant. Så säger han väldigt tänkvärda grejer, som kan låta konstiga när han säger dom, men han är en stor tänkare faktiskt. Oberäknelig och jättekul. Skriver otroligt bra texter."

Karin Renberg "Henne blir man ju helt kär i, hon förstår jämt så bra. Skriver också jättebra låtar. Det är kul för jag gillar verkligen allas låtar i bandet. Hon är gift med Stefan och deras barn brukar följa med på spelningarna. Det är väldigt roligt, tycker jag."